Tala med läkare innan du använder Diazepam lösning
om du har en njur- eller leversjukdom.
om du lider av andningsproblem.
om du har en otillräcklig blodförsörjning till hjärnan eller annan hjärnskada.
om du har ett tidigare alkohol- eller narkotikamissbruk.
om du lider av en mentalsjukdom (såsom depression, fobi eller tvångstanke).
Patienter i chock får bara behandlas med Diazepam när åtgärder samtidigt har vidtagits för att kompensera för volymbristen.
Diazepam ska inte användas samtidigt med alkohol och/eller läkemedel som har dämpande effekt på det centrala nervsystemet. Samtidigt användande kan förstärka effekten av Diazepam och eventuellt leda till medvetslöshet och försämrad hjärt- kärl funktion och/eller andning, vilket kräver akut behandling.
När du har fått Diazepam för t.ex. mindre kirurgiska ingrepp eller vid behandling hos tandläkaren ska du alltid ledsagas hem.
Utveckling av tolerans
Efter upprepad användning av Diazepam lösning under några veckor kan verkan hos läkemedlet avta (på grund av utvecklingen av tolerans mot den hypnotiska effekten av bensodiazepiner).
Utveckling av beroende
Diazepam lösning är ett beroendeframkallande läkemedel. Diazepam lösning kan orsaka beroende även vid terapeutiska doser. Risken för beroende ökar med högre doser och långtidsbruk, och är större hos patienter som tidigare varit beroende av alkohol eller droger. Du ska därför använda Diazepam lösning under så kort tid som möjligt.
Utsättning av behandling/abstinenssymtom
När kroppen har utvecklat ett beroende får du abstinenssymtom om behandlingen plötsligt avbryts. Symtomen kan yttra sig i form av många drömmar, svettningar, darrningar, huvudvärk, muskelvärk, extrem ångest, humörsvängningar, spänning, rastlöshet, förvirring och irritabilitet.
I allvarliga fall kan dessutom följande symtom uppträda: störd varseblivning när det gäller den egna personen eller omgivningen (derealisation, depersonalisation), förvirringstillstånd, överkänslighet mot ljus, ljud (hyperakusi) och kroppskontakt, domningar och stickningar i armar och ben, hallucinationer eller epileptiska anfall.
De symtom som ledde till behandling med Diazepam lösning kan återkomma i förstärkt form när behandlingen avbryts. Det rekommenderas därför att avsluta behandlingen genom en stegvis nedtrappning av dosen.
Minnesstörning
Diazepam kan orsaka tidsbegränsade minnesluckor (anterograd amnesi) vid användning av terapeutiska doser. Det innebär att du senare inte kommer ihåg t.ex. handlingar som du har utfört efter användningen av Diazepam lösning. Denna risk ökar med doseringens storlek och minskar genom en tillräckligt lång, oavbruten sömnperiod (7 – 8 timmar).
Psykologiska och ”paradoxala” reaktioner
Omvända effekter som rastlöshet, agitation, irritabilitet, aggressivt beteende, mardrömmar, hallucinationer, vanföreställningar, raserianfall, olämpligt beteende och andra beteendestörningar eller onormala sinnestillstånd (psykos) kan uppträda vid användning med bensodiazepiner, särskilt hos äldre patienter eller barn (se avsnitt 4). I sådana fall ska behandlingen med Diazepam lösning avbrytas.
Psykoser
Diazepam rekommenderas inte som första behandling av mentala rubbningar (psykotiska sjukdomar).
Depressioner
Diazepam ska inte användas som enda läkemedel vid behandling av depressioner eller ångesttillstånd som uppträder i förbindelse med depressioner. Depressionens sjukdomsbild kan under vissa omständigheter förstärkas (självmordsrisk).
Vid användning utan anvisningar från läkare minskar chansen att detta läkemedel ska hjälpa dig. Senast efter fyra veckors användning ska din läkare avgöra om behandlingen ska fortsätta. Öka under inga omständigheter den dos som läkaren har ordinerat, inte heller om verkan avtar. Genom att öka dosen på egen hand försvåras en målinriktad behandling.
Använd aldrig ett läkemedel som innehåller bensodiazepiner eftersom det har hjälpt andra så bra.
Barn och ungdomar
Diazepam skall endast ges till barn och ungdomar om en läkare anser att det är nödvändigt och alla behandlingar skall hållas till ett minimum.
Äldre patienter
Äldre ska ges en reducerad dos (se avsnitt 3). Försiktighet ska iakttas hos äldre patienter på grund av risken för fall och följaktligen frakturer, framför allt när de stiger upp på natten (se avsnitt 4). Den ökade fallrisken beror på diazepams muskelavslappnande verkan.
Särskilda patientgrupper
En lägre dos rekommenderas för patienter med kronisk respiratorisk insufficiens på grund av risken för andningsdepression. Det rekommenderas också att försvagade patienter och patienter med nedsatt lever- och njurfunktion får en reducerad dos och särskild försiktighet är tillrådligt till dessa patienter (se avsnitt 3). Bensodiazepiner är inte avsett för behandling av patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion eftersom de kan framkalla hjärnsjukdom (encefalopati).
Högriskpatienter
Bensodiazepiner ska användas med yttersta försiktighet till patienter med tidigare alkohol- eller läkemedelsmissbruk.
