Varivax

pulver och vätska till injektionsvätska, suspension i förfylld spruta

vaccin mot vattkoppor (levande)

• Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

• Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

• Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig eller ditt barn. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

• Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal . Detta gäller även eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

Varivax är ett vaccin som används för att skydda vuxna och barn mot vattkoppor (varicella). Vaccin används för att skydda dig eller ditt barn mot infektionssjukdomar.

Varivax kan administreras till personer som är 12 månader gamla eller äldre.

Varivax kan även administreras till spädbarn från 9 månaders ålder under särskilda omständigheter, som för att följa nationella vaccinationsprogram eller i utbrottssituationer.

Det kan även ges till personer som inte har haft vattkoppor, men som har exponerats för någon som har vattkoppor.

Vaccinering inom 3 dagar efter exponeringen kan hjälpa till att förhindra vattkoppor eller minska sjukdomens svårighetsgrad och ge färre hudutslag och kortare sjukdomsperiod. Det finns dessutom begränsad information om att vaccinering upp till 5 dagar efter exponeringen kan minska allvarlighetsgraden av sjukdomen.

Liksom med andra vaccin skyddar Varivax inte alla individer helt från naturligt förvärvade vattkoppor.

Varivax kommer att administreras av läkare eller sjukvårdspersonal.

Varivax ges i form av en injektion enligt följande:

• Spädbarn från 9 månaders till 12 månaders ålder:

  Under särskilda omständigheter (i överensstämmelse med nationella vaccinationsprogram eller vid utbrott av vattkoppor) kan Varivax administreras mellan 9 och 12 månaders ålder. För att säkerställa optimalt skydd mot vattkoppor behövs två doser av Varivax och de bör ges med minst tre månaders mellanrum.

• Barn från 12 månaders till 12 års ålder:

  För att säkerställa optimalt skydd mot vattkoppor bör två doser Varivax ges med minst en månads mellanrum.

• Barn från 12 månaders till 12 års ålder med asymptomatiskt hiv:

  Varivax bör ges som två doser som injektion med 12 veckors mellanrum. Be sjukvårdspersonalen om ytterligare information.

• Tonåringar från 13 år samt vuxna:

  Varivax ges som två doser som injektion. Den andra dosen ska ges 4 till 8 veckor efter den första dosen.

Antalet doser och tidpunkten för doserna ska bestämmas av din läkare utifrån officiella rekommendationer.

Varivax ska inte ges till barn under 9 månaders ålder.

Varivax ska injiceras i muskeln eller under huden, antingen i den yttre delen av låret eller i överarmen. För unga barn är injicering i muskeln, i låret att föredra, för äldre barn och vuxna rekommenderas överarmen.

Om du har en koagulationssjukdom eller låga nivåer av blodplättar kommer injektionen att ges under huden.

Läkaren eller sjukvårdspersonalen kommer att se till att Varivax inte injiceras i ett blodkärl.

Liksom alla vaccin och läkemedel kan detta vaccin orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Mycket sällan (rapporterade av färre än 1 av 10 000 personer) kan en allvarlig allergisk reaktion förekomma med symptom som kan inkludera svullnad i ansiktet, lågt blodtryck och svårighet att andas, med eller utan utslag. Dessa reaktioner uppträder ofta mycket snart efter injektionen. Om något av dessa symptom eller andra allvarliga symptom observeras efter vaccination ska du genast uppsöka läkare.

Tala om för läkaren om du märker någon av följande sällsynta eller mycket sällsynta biverkningar:

• om du blöder eller får blåmärken lättare än normalt; röda eller lila, plana, knappnålshuvudstora prickar under huden, mycket blek hud

• allvarliga hudutslag, sår och blåsor som kan innefatta ögonen, munnen och/eller könsorganen; röda, ofta kliande prickar som börjar på extremiteterna och ibland i ansiktet och på övriga kroppen, (Stevens–Johnsons syndrom; erythema multiforme)

• muskelsvaghet, onormal känsel, krypningar i armarna, benen och överkroppen (Guillain–Barrés syndrom)

• feber, illamående, kräkningar, huvudvärk, stel nacke och ljuskänslighet (meningit)

• stroke

• krampanfall med eller utan feber

Följande biverkningar har observerats:

Mycket vanliga reaktioner (rapporterade av fler än 1 av 10 personer) var:

• feber

• hudrodnad på injektionsstället, smärta/känslig vid beröring/ömhet och svullnad

Vanliga reaktioner (rapporterade av färre än 1 av 10 men av fler än 1 av 100 personer) var:

• infektion i övre luftvägarna (näsa, hals, luftvägar)

• irritabilitet

• utslag, utslag med platt, röd hud och små sammanflytande knölar, vattkopps-liknande utslag

• utslag vid injektionsstället, klåda vid injektionsstället

Mindre vanliga reaktioner (rapporterade av färre än 1 av 100 men av fler än 1 av 1 000 personer) var:

• huvudvärk, dåsighet

• rinnande och kliande ögon med skorpor på ögonlocken (konjunktivit)

• hosta, nästäppa, stockning i bröstet, rinnande näsa, aptitlöshet

• orolig mage med kräkningar, kramper, diarré orsakad av virus

• diarré, kräkningar (gastroenterit)

• öroninfektion, ont i halsen

• gråt, sömnlöshet, sömnstörningar

• vattkoppsutslag orsakat av virus, virussjukdom, hudinflammation, hudrodnad, nässelfeber

• svaghet/utmattning, allmän sjukdomskänsla, reaktioner vid injektionsstället som domning, blödning, blåmärken, förhårdnat upphöjt hudområde, värmekänsla, varm vid beröring

Sällsynta reaktioner (rapporterade av färre än 1 av 1 000 men av fler än 1 av 10 000 personer) var:

• svullna körtlar, personen blöder eller får blåmärken lättare än normalt

• oro, sover för mycket, svårighet att gå, feberkramper, skakningar

• svullnad av ögonlock, irriterade ögon

• öronvärk

• täppthetskänsla i näsan ibland med pulserande värk och tryck eller smärta i ansiktet (bihåleinflammation), nysningar, blodstockning och vätskeansamling i lungan (lungstas), rinnande näsa (rinnsnuva), pipande andning, lungrelaterad svullnad av luftrören (bronkit), lunginfektion, allvarlig lunginfektion med feber, frossa, hosta, trånghetskänsla i bröstet och andfåddhet (lunginflammation)

• influensaliknande sjukdom

• magont, orolig mage och illamående, blod i avföringen, munsår

• rodnad, blåsor, hudproblem (inklusive blåmärken och nässelfeber)

• muskel-/bensmärta, värkande muskler, stelhet

• reaktioner på injektionsstället som hudfärgsförändringar och nässelfeberliknande utslag

Biverkningar som rapporterats sedan introduktionen av Varivax på marknaden är:

• sjukdom som påverkar nervsystemet (hjärnan och/eller ryggmärgen) såsom insjunkna ansiktsmuskler och hängande ögonlock på ena sidan av ansiktet (Bells pares), ostadig gång, yrsel, krypningar eller domning i händer och fötter, hjärninflammation (encefalit), hjärnhinneinflammation som inte orsakats av bakterieinfektion (aseptisk meningit), svimning

• bältros, ont i halsen (faryngit), lila eller rödbruna prickar som syns genom huden (Henoch–Schönlein purpura), sekundära bakterieinfektioner i huden och mjukdelar som (som cellulit), vattkoppor (varicella), aplastisk anemi, som kan inkludera: lättare att få blåmärken än normalt; röda eller lila, plana, knappnålshuvudstora prickar under huden, mycket blek hud.

Förvara detta vaccin utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen efter EXP.

Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras och transporteras kallt (2°C–8°C). Får inte frysas. Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Efter beredning ska vaccinet användas omedelbart. Hållbarheten för det färdigberedda vaccinet är 30 minuter mellan +20°C och +25°C.

Vaccin ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar vaccin som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

Instruktioner

Före beredning innehåller injektionsflaskan ett vitt till benvitt pulver och den förfyllda sprutan innehåller en klar färglös spädningsvätska. Det färdigberedda vaccinet är en klar och färglös till svagt gul vätska.

Undvik kontakt med desinfektionsmedel.

För att bereda vaccinet, använd endast den vätska som finns i den medföljande förfyllda sprutan.

Det är viktigt att använda separata sterila sprutor och nålar för varje patient för att förhindra spridning av smittämnen från en person till en annan.

En nål ska användas för beredning och en ny separat nål för injektion.

Anvisningar för vaccinberedning

För att fästa nålen ska den sättas på änden av sprutan och fästas genom att vrida nålen ett kvarts varv (90°).

Injicera hela innehållet av den förfyllda sprutan i injektionsflaskan som innehåller pulvret. Skaka försiktigt för att blanda ordentligt.

Färdigberett vaccin skall granskas visuellt för att säkerställa att det inte innehåller främmande partiklar och att synliga förändringar ej förekommer. Vaccinet får inte användas om partiklar observeras eller om vaccinet inte är en klar och färglös till svagt gul vätska efter beredning.

Det rekommenderas att vaccinet administreras omedelbart efter beredning, för att minimera förlust av potens. Kassera vaccinet om det inte används inom 30 minuter efter beredning.

Frys inte det beredda vaccinet.

Dra upp hela innehållet i injektionsflaskan i en spruta, byt nål och injicera vaccinet subkutant eller intramuskulärt.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

Se även avsnitt 3 Hur Varivax ges