Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En injektionsflaska (5 ml) innehåller:
Retinol (Vitamin A) i form av retinolpalmitat | 3500 IE |
Kolekalciferol (Vitamin D3) | 220 IE |
α-Tokoferol (Vitamin E) | 11,20 IE |
i mängd motsvarande DL- α -Tokoferol | 10,20 mg |
Askorbinsyra (Vitamin C) | 125 mg |
Tiamin (Vitamin B1) | 3,51 mg |
i form av cokarboxylastetrahydrat | 5,80 mg |
Riboflavin (Vitamin B2) | 4,14 mg |
i form av riboflavinnatriumfosfatdihydrat | 5,67 mg |
Pyridoxin (Vitamin B6) | 4,53 mg |
i form av pyridoxinhydroklorid | 5,50 mg |
Cyanokobalamin (Vitamin B12) | 0,006 mg |
Folsyra (Vitamin B9) | 0,414 mg |
Pantotensyra (Vitamin B5) | 17,25 mg |
i form av dexpantenol | 16,15 mg |
Biotin (Vitamin B8) | 0,069 mg |
Nikotinamid (Vitamin PP) | 46 mg |
Övriga innehållsämnen är: glycin, glykocholsyra, sojalecitin, natriumhydroxid och saltsyra.
Läkemedlets utseende:
Pulvret är en orange-gul frystorkad kaka.
Efter beredning är färgen på lösningen gul-orange.
Dosering och administreringssätt
Endast för vuxna, ungdomar och barn över 11 år.
Vuxna, ungdomar och barn över 11 års ålder
1 injektionsflaska per dag.
Äldre
Vuxendosen behöver inte nödvändigtvis justeras till följd av ålder i sig. Läkare ska dock vara medvetna om den ökade risken för tillstånd som kan påverka doseringen hos denna population, till exempel multisjukdom, polyfarmaci, undernäring, försämrad metabolism och framför allt lever-, njur-, och hjärtsjukdom (se avsnitt Försiktighet) som kan medföra behov av minskad dosering eller doseringsfrekvens.
Nedsatt njur- och leverfunktion
Individuellt anpassat tillskott av vitaminer ska övervägas för att upprätthålla tillräckliga vitaminnivåer och förhindra vitamintoxicitet (se avsnitt Försiktighet).
Endast för intravenös administrering.
Metod för beredning: se anvisningar om användning och hantering nedan.
Efter beredning: ges som långsam intravenös injektion (under minst 10 min) eller infusion efter spädning med glukos 50 mg/ml infusionsvätska eller natriumklorid 9 mg/ml infusionsvätska.
Administrering kan fortsätta under hela perioden som parenteral nutrition ges. Cernevit kan blandas i nutritionsblandningar som kombinerar kolhydrater, lipider, aminosyror och elektrolyter, förutsatt att kompatibiliteten och stabiliteten tidigare har fastställts för varje komponent som används.
Kontraindikationer
Cernevit ska inte användas:
vid överkänslighet mot de aktiva substanserna, särskilt vitamin B1, eller mot något hjälpämne, inklusive sojaprotein och sojaprodukter (lecitin i blandade miceller är utvunnet från soja) eller jordnötsprotein och jordnötsprodukter.
till nyfödda, spädbarn och barn under 11 år.
vid hypervitaminos från något av vitaminerna som ingår i denna lösning
vid svår hyperkalcemi, hyperkalciuri, eller någon behandling, sjukdom och/eller störning som kan leda till svår hyperkalcemi och/eller hyperkalciuri (t ex tumörer, skelettmetastaser, primär hyperparatyroidism, granulomatos mm.)
I kombination med vitamin A eller retinoider (se avsnitt Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).
Varningar och försiktighet
Varningar
Överkänslighetsreaktioner
Milda till svåra systemiska överkänslighetsreaktioner har rapporterats för innehållsämnena i Cernevit (inklusive vitamin B1, B2, B12, folsyra och sojalecitin).
Korsallergiska reaktioner mellan sojabönsprotein och jordnötsprotein har observerats.
Infusionen eller injektionen måste avbrytas omedelbart om tecken eller symtom på allergisk reaktion uppstår.
Vitamintoxicitet
Patientens kliniska status och koncentration av vitamin i blodet ska övervakas för att undvika överdos och toxiska effekter, särskilt med vitamin A, D och E samt hos patienter som får tillskott av vitaminer från andra källor eller använder andra preparat som ökar risken för vitamintoxicitet.
Övervakning är särskilt viktigt hos patienter som får långtidsstillskott.
Hypervitaminos A
Risken för hypervitaminos A och vitamin A-toxicitet (t ex hud- och benabnormaliteter, dubbelseende, cirros) är större hos t ex patienter med proteinbrist, patienter med nedsatt njurfunktion (även vid frånvaro av vitamin A-tillskott), patienter med nedsatt leverfunktion, patienter med liten kroppsstorlek (t ex pediatriska patienter) och patienter som får kronisk behandling.
Akut leversjukdom hos patienter med fyllda av vitamin A-depåer i levern kan leda till manifestation av vitamin A-toxicitet.
Hypervitaminos D
Överdrivna mängder av vitamin D kan orsaka hyperkalcemi och hyperkalciuri
Risken för vitamin D-toxicitet är större hos patienter med sjukdom och/eller störningar som kan leda till hyperkalcemi och/eller hyperkalciuri, eller patienter som får kronisk vitaminbehandling.
Hypervitaminos E
Även om det är väldigt sällsynt, kan överdrivna mängder av vitamin E försvåra sårläkning p.g.a. trombocytdysfunktion och störningar i blodkoagulationen.
Risken för vitamin E-toxicitet är större hos patienter med nedsatt leverfunktion, patienter som har någon blodsjukdom eller som får oral antikoagulationsbehandling, eller patienter som får kronisk vitaminbehandling.
Försiktighet
Hepatiska effekter
Övervakning av leverenzymparametrar rekommenderas hos patienter som får Cernevit. Särskilt noggrann övervakning rekommenderas hos patienter med gulsot eller andra tecken på kolestas. Fall av ökade leverenzymnivåer, inkluderande isolerade ökningar av alaninaminotransferas (ALAT) har rapporterats hos patienter med inflammatorisk tarmsjukdom som får Cernevit. Dessutom har förhöjda gallsyrenivåer (totala och enskilda gallsyror inkluderande glykocholsyra) rapporterats hos patienter som får Cernevit. På grund av innehållet av glykocholsyra krävs noggrann övervakning av leverfunktionen hos patienter med gulsot eller signifikanta kolestas-laboratorievärden vid upprepad och långvarig administrering.
Det är känt att hepatobiliära sjukdomar inkluderande kolestas, hepatisk steatos, fibros och cirros, vilka kan leda till leversvikt, liksom kolecystit och gallsten kan utvecklas hos vissa patienter som får parenteral nutrition (inkluderande parenteral nutrition med vitamintillskott). Etiologin för dessa sjukdomar tros vara multifaktoriell och kan variera mellan olika patienter. Patienter som utvecklar onormala laboratorieparametrar eller andra tecken på hepatobiliära sjukdomar ska tidigt bedömas av läkare med kunskap inom leversjukdom för att identifiera möjliga orsakande och bidragande faktorer samt terapeutiska och profylaktiska åtgärder.
Användning hos patienter med nedsatt leverfunktion
Patienter med nedsatt leverfunktion kan behöva individuellt anpassat vitamintillskott. Eftersom leversjukdom associeras med ökad känslighet för vitamin A-toxicitet, speciellt i kombination med överdriven, kronisk alkoholkonsumtion (se också Hypervitaminos A och hepatiska effekter ovan), ska förebyggande av vitamin A-toxicitet ges särskild uppmärksamhet.
Användning hos patienter med nedsatt njurfunktion
Patienter med nedsatt njurfunktion kan behöva individanpassat vitamintillskott beroende på grad av njurfunktionsnedsättning och andra samtidiga medicinska tillstånd. Hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion ska särskild försiktighet iakttas för att upprätthålla adekvat vitamin D status och förebygga av vitamin A-toxicitet.
Generell övervakning
Det totala vitaminintaget från samtliga källor, såsom näringskällor, andra vitamintillskott eller läkemedel med vitaminer som inaktiva substanser (se avsnitt Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner), ska beaktas.
Patientens kliniska tillstånd och vitaminnivåer ska övervakas för att säkerställa tillräckliga nivåer.
Det bör beaktas att vissa vitaminer, särskilt A, B2 och B6, är känsliga för ultraviolett ljus (t.ex. direkt eller indirekt solljus). Dessutom kan förlust av vitamin A, B1, C och E leda till högre syrenivåer i lösningen. Dessa faktorer ska beaktas om tillräckliga vitaminnivåer inte uppnås.
Patienter som får parenterala multivitaminer som enda vitamintillskott under långa tidsperioder ska övervakas för att säkerställa adekvat tillskott, till exempel
Vitamin A hos patienter med trycksår, sår, brännskador, korttarmssyndrom eller cystisk fibros
Vitamin B1 hos dialyspatienter
Vitamin B2 hos cancerpatienter
Vitamin B6 hos patienter med nedsatt njurfunktion
Enskilda vitaminer för vilka behovet kan öka till följd av interaktioner med andra läkemedel (se avsnitt Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).
Brist på en eller flera vitaminer måste korrigeras med särskilda tillägg.
Cernevit innehåller inte vitamin K, som bör ges separat om nödvändigt.
Cernevit innehåller 24 mg natrium (1 mmol) per injektionsflaska. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.
Användning hos patienter med vitamin B12-brist
Utvärdering av vitamin B12-status rekommenderas innan behandling med Cernevit inleds hos patienter med risk för vitamin B12-brist och/eller då behandling planeras pågå under flera veckor.
Hos vissa patienter med megaloblastisk anemi till följd av vitamin B12-brist kan nivåerna av både cyanokobolamin (vitamin B12) och folsyra i Cernevit vara tillräckliga för att få en ökning av erytrocyträkning, retikulocyträkning och hemoglobinvärden efter flera dagars administrering. Detta kan maskera en existerande vitamin B12-brist, som kräver högre doser av cyanokobolamin än vad som finns i Cernevit.
När vitamin B12-nivåer bedöms ska hänsyn tas till att nyligen intaget vitamin B12 kan resultera i normala nivåer, trots en vävnadsbrist.
Interferens med klinska laboratorietester
Biotin kan interferera med laboratorietester som bygger på biotin/streptavidin-interaktion, med antingen falskt sänkta eller falskt förhöjda testresultat som följd, beroende på analysen. Interferensrisken är högre hos barn och patienter med nedsatt njurfunktion och ökar med högre doser. Vid tolkning av resultaten från laboratorietester måste en möjlig biotininterferens övervägas, särskilt om en bristande koherens med de kliniska tecknen ses (t ex testresultat av sköldkörtelfunktionen som liknar Graves sjukdom hos asymtomatiska patienter som tar biotin, eller falskt negativa testresultat för troponin hos patienter med hjärtinfarkt som tar biotin). Alternativa tester som inte är känsliga för biotininterferens ska användas, om sådana finns, i fall där interferens misstänks. Laboratoriepersonalen bör kontaktas vid beställning av laboratorietester till patienter som tar biotin.
Askorbinsyra kan störa urin- och blodglukostest (se Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).
Användning hos äldre
Dosjusteringar ska generellt övervägas hos äldre patienter (minskad dos och/eller längre doseringsintervall) då försämrad lever- njur- och hjärtfunktion och samtidig sjukdom eller läkemedelsbehandling är mer vanligt förekommande.
Kompatibilitet måste fastställas före blandning med andra infusionsvätskor, särskilt när Cernevit tillsätts påsar innehållande binära parenterala näringsblandningar som kombinerar glukos, elektrolyter och en aminosyralösning samt med ternära blandningar som kombinerar glukos, elektrolyter och aminosyralösning och lipider.
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Interaktioner mellan specifika vitaminer i Cernevit och andra läkemedel ska hanteras på lämpligt sätt.
Sådana interaktioner inkluderar:
Antikonvulsiva: Folsyra kan öka metabolismen av några antiepileptika, såsom fenobarbital, fenytoin, fosfenytoin och primidon, vilket kan öka risken för krampanfall. Plasmakoncentrationerna av antikonvulsiva bör övervakas vid samtidig användning av folat och efter att användningen upphört.
Deferoxamin: Ökad risk för järninducerad hjärtsvikt till följd av ökad järnmobilisering genom suprafysiologiskt vitamin C-tillskott. För särskilda försiktighetsåtgärder, se produktresumén för deferoxamin.
Etionamid: Kan orsaka pyridoxinbrist.
Fluoropyrimidiner (5-fluorouracil, capecitabin, tegafur): Ökad cytotoxicitet i kombination med folsyra.
Folatantagonister såsom metotrexat, sulfasalazin, pyrimetamin, triamteren, trimetoprim och höga doser av te-katekiner: Blockerar omvandlingen av folat till dess aktiva metaboliter och minskar effekten av tillskottet.
Folatantimetaboliter (metotrexat, raltirexed): Tillskott av folsyra kan minska de antimetaboliska effekterna.
Pyridoxinantagonister inkluderande cykloserin, hydralazin, isoniazid, penicillamin och fenelzin: Kan orsaka pyridoxinbrist.
Retinoider, inkluderande bexaroten: Ökar risken för toxicitet vid samtidig användning med vitamin A (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).
Tipranavir oral lösning: Innehåller 116 IE/ml av vitamin E, vilket överskrider det rekommenderade dagliga intaget.
Vitamin K-antagonister: (t ex warfarin): Ökar den antikoagulerande effekten av vitamin E.
Interaktioner med ytterligare vitamintillskott:
En del läkemedel kan interagera med vissa vitaminer vid doser som är avsevärt högre än vad som uppnås med Cernevit. Detta ska beaktas hos patienter som får vitaminer från flera källor. När det är befogat ska patienter övervakas avseende sådana interaktioner och omhändertas på lämpligt sätt.
Andra interaktioner
Beroende på vilka reagenser som används, kan närvaro av askorbinsyra i blod och urin leda till falskt höga eller låga glukosvärden i vissa urin- och blodglukostest, inklusive teststickor och handhållna glukosmätare (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Överdosering
Akut eller kronisk överdosering av vitaminer (särskilt A, B6, D och E) kan orsaka symtomatisk hypervitaminos.
Risken för överdos är särskilt stor hos patienter som får vitaminer från flera källor samt om det totala tillskottet av ett vitamin inte är i enlighet med patientens individuella behov och hos patienter med ökad känslighet för hypervitaminos (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Tecken på överdosering av Cernevit beror oftast på tillförsel av för höga doser av vitamin A.
Kliniska tecken vid akut överdosering av vitamin A (doser som överstiger 150 000 IE):
Magtarmstörningar, huvudvärk, förhöjt tryck i kraniet, vätskeansamling i ögat, psykiatriska störningar, irritabilitet, eller till och med krampanfall, fördröjd generaliserad hudfjällning.
Kliniska tecken på kronisk intoxikation (förlängt vitamin A-tillskott med supra-fysiologiska doser hos patienter som ej har brist):
Förhöjt tryck i kraniet, kortikal hyperostos i långa ben och förtidig epifyseal förbening. Diagnosen grundas generellt på förekomst av ömma och smärtsamma subkutana svullnader i lemmarnas extremiteter. Röntgen visar diafyseal periosteal förtjockning av armbågsbenet, vadbenet, nyckelbenen och revbenen.
Kliniska tecken på neurotoxicitet
Pyridoxin (vitamin B6) hypervitaminos och toxicitet (perifer neuropati, ofrivilliga rörelser) har rapporterats hos patienter som tagit höga doser, under en lång tidsperiod och vid kronisk hemodialys, där intravenösa multivitaminer innehållande 4 mg pyridoxin administrerats tre gånger per vecka.
Behandling i händelse av akut eller kronisk överdosering:
Behandling av överdosering med Cernevit består av att administreringen av Cernevit stoppas och att andra åtgärder vidtas såsom kliniskt befogat (t ex reducering av kalciumintaget, ökad diures och rehydrering).
Farmaceutiska uppgifter
Hållbarhet
2 år
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25°C.
Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen.
Efter beredning har fysikalisk-kemisk stabilitet påvisats i 24 timmar vid 25°C. Ur mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart efter beredning. Om den inte används omedelbart är förvaringstid och förvaringsförhållanden före användning är användarens ansvar och bör normalt inte överstiga 24 timmar vid 2°C -8°C om inte beredning utförts under aseptiska förhållanden.
Förpackningstyp och innehåll
Pulver i en injektionsflaska (brunt glas, typ I).
Kartong med 1, 10, eller 20.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inkompatibiliteter, anvisning för användning, hantering och destruktion (om tillämpligt)
Rekonstitution och beredning av en tillsats till parenteral nutrition måste ske under aseptiska förhållanden.
Använd inte om förpackningen är skadad.
Blanda försiktigt för att lösa upp det frystorkade pulvret.
Innan överföring sker från flaskan måste Cernevit vara fullständigt upplöst.
Använd endast läkemedlet om den färdigberedda lösningen är klar.
Blanda den slutliga lösningen noggrant när Cernevit används som tillsats i parenteral nutrition.
Kontrollera lösningen avseende eventuella färgförändringar och/eller eventuella utfällningar, olösliga komplex eller kristaller efter tillsats av Cernevit till en parenteral nutritionslösning.
Oanvänd, beredd Cernevit ska kasseras och inte sparas för senare administrering.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Se lämpliga kompatibilitetsreferenser och riktlinjer vid behov. Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel om inte kompatibilitet och stabilitet påvisats. Kontakta innehavaren av godkännandet för försäljning för ytterligare information.
Kompatibilitet med lösningar som administreras samtidigt genom samma infusionsaggregat måste kontrolleras.
Anvisningar för blandning
Med hjälp av en spruta, tillsätt 5 ml vatten för injektionsvätskor, glukos 50 mg/ml lösning eller natriumklorid 9 mg/ml lösning till injektionsflaskan.
Blanda försiktigt för att lösa upp pulvret.
Den erhållna lösningen är gul-orange till färgen.
