Abboticin

1 g pulver till infusionsvätska, lösning

erytromycin

• Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

• Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

• Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

Abboticin stör bakteriernas produktion av proteiner och hindrar därmed bakterierna från att föröka sig.

Abboticin används främst vid olika bakterieinfektioner i luftvägarna såsom lunginflammation, kikhosta och difteri. Abboticin används också vid infektioner i underlivet samt vid ögoninflammation och lunginflammation hos nyfödda förorsakade av en Chlamydiabakterie.

Abboticin används även vid behandling av samhällsförvärvad lunginflammation, hud- och mjukdelsinfektioner hos personer som inte tål penicillin eller där penicillin är olämpligt av andra skäl.

Erytromycin som finns i Abboticin kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte nämns i denna bipacksedel. Fråga läkare, apotekspersonal eller annan hälso- och sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

Abboticin ges till dig av läkare eller sjuksköterska, som en infusion direkt i blodet. Dosen bestäms av läkaren, som avpassar den individuellt för dig. Dosens storlek beror på infektionens typ och svårighetsgrad.

Rekommenderad dos för vuxna är 15-20 mg/kg/dag. Vid behov kan dosen ökas upp till 4 gram per dag. Abboticin kan ges i avdelade doser var 6:e eller var 8:e timme eller som kontinuerlig intravenös infusion.

Rekommenderad dos för barn är 15-50 mg/kg/dag i avdelade doser var 6:e eller var 8:e timme eller som kontinuerlig intravenös infusion.

Redan efter ett par dagars behandling med Abboticin kan man känna sig bättre. Det är emellertid mycket viktigt att hela kuren fullföljs enligt läkarens ordination. Om så inte sker, ges bakterierna möjlighet att återhämta sig och infektionen kan blossa upp på nytt.

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.

Kontakta omedelbart läkare om du får något av följande symtom:

• svullnad av ansikte, tunga eller svalg, svårigheter att svälja nässelutslag och andningssvårigheter.

  
  

Dessa symtom kan vara tecken på angioödem eller allergisk reaktion (anafylaxi). Angioödem förekommer hos ett okänt antal personer (ingen känd frekvens) medan allergiska reaktioner kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer (sällsynt).

Följande biverkningar har rapporterats hos ett okänt antal användare. Kontakta genast läkare om du får följande symtom:

• allvarlig hudreaktion: röda, fjälliga utslag med knölar under huden och blåsor (exantematös pustulos).

• hud- och slemhinneförändringar (ibland allvarliga) och allvarlig utbredd hudskada (hudavlossning).

• onormal hjärtrytm (inklusive hjärtklappning, snabba hjärtslag, livshotande oregelbundna hjärtslag kallad torsades de pointes eller onormal EKG-hjärtspårning) eller hjärtstopp.

• inflammation av njurarna (ett tillstånd som kallas interstitiell nefrit)..

• vissa former av leverinflammation (kolestatisk och hepatocellulär hepatit).

• gulsot (orsakar gulfärgning av hud och ögonvitor).

• nedsatt leverfunktion, leverförstoring och leversvikt.

• långvarig eller svår diarré.

  
  
  

Övriga biverkningar:

Vanliga (kan påverka upp till 1 av 10 personer)

• magbesvär (i form av illamående, magknip och diarré).

• hudutslag.

• svullnad och smärta vid infusionsstället.

  
  

Mindre vanliga (kan påverka upp till 1 av 100 personer)

• nässelfeber.

  
  

Sällsynta (kan påverka upp till 1 av 1000 personer)

• tillfällig hörselförlust framför allt hos patienter med höga doser eller som har nedsatt njurfunktion)

• förhöjda levervärden (ses med laboratorietester)

• gallstas (ett tillstånd som orsakas på grund av en blockering i levern)

• leverinflammation (hepatit).

  
  

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

• sjukdomskänsla

• magsmärtor

• inflammerad bukspottkörtel (pankreatit)

• kräkningar

• öronsusningar (tinnitus)

• dövhet

• bröstsmärta

• feber

• aptitlöshet

• förvirring

• kramper

• yrsel

• nedsatt syn

• hallucinationer (att se eller höra saker som inte finns där),

• lågt blodtryck

• klåda

• ökning av antalet vita blodkroppar i blodet (eosinofili)

  
  

Svampöverväxt i munhåla och underliv kan förekomma.

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på etiketten efter EXP. Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

ANVÄNDS ENDAST FÖR I.V. INFUSION.

FÅR EJ GES SOM BOLUSINJEKTION.

Beredning av 1 g pulver till infusionsvätska

1: Beredning av stamlösning:

En 5 % stamlösning (50 mg erytromycin/ml) beredes genom att pulvret i injektionsflaskan (1 g erytromycin) löses i 20 ml vatten för injektionsvätskor. Stamlösningen måste spädas vidare före administrering. Stamlösningen bör användas omedelbart efter beredning och eventuella rester kasseras. Vid aseptisk beredning kan stamlösningen förvaras upp till 24 timmar i kylskåp (2ºC - 8ºC).

2: Spädning av stamlösning

a) Infusionsvätska för intermittent infusion:

20 ml stamlösning spädes ytterligare genom att den sättes till 200-250 ml av lämplig infusionsvätska (se nedan).

b) Infusionsvätska för kontinuerlig infusion:

20 ml stamlösning spädes ytterligare genom att den sättes till 500 ml eller 1000 ml av lämplig infusionsvätska (se nedan).

Färdigberedd infusionsvätska bör användas omedelbart efter beredning.

Infusionsvätskor lämpliga för spädning av stamlösningen:

• Ringer isoton koksaltlösning, Natriumklorid 9 mg/ml infusionsvätska.

• Glukos 50 mg/ml och 100 mg/ml samt Ringer glukos med natriumbikarbonat 14 mg/ml.

Lösningar innehållande glukos måste först tillsättas natriumbikarbonat som buffert för att säkerställa neutralitet.

Säkerställ att den färdiga infusionslösningen är fri från partiklar före administrering.

Administreringssätt

Eftersom snabb infusion i högre grad associeras med arytmier eller hypotension rekommenderas att Abboticin infusionsvätska ges långsamt. Detta bör särskilt beaktas för patienter med riskfaktorer eller tidigare tecken på arytmier.

Låg infusionshastighet rekommenderas även till hjärtsjuka samt prematura barn.

a) Intermittent infusion:

Den färdiga infusionsvätskan infunderas långsamt intravenöst (max. 5 ml/min under 20-60 minuter) för att undvika lokal irritation.

b) Kontinuerlig infusion:

Den färdiga infusionsvätskan administreras som kontinuerlig infusion över upp till 24 timmar.